Individ eller system
Vilken är socialdemokratins stora uppgift? Att frigöra individer genom samhällets strukturer eller genom individuella insatser? Lucka 34 av 48 på väg mot S-kongressen
Om vi kan vara överens om att jämlikhet ger frihet och att jämlikhet är ett av socialdemokratins viktigaste mål så finns det ett väldigt viktig vägval att göra.
Det är svårt att beskriva kortfattat men det handlar egentligen om varje individ ska få samma grundplatta att stå på eller om varje individ ska få den hjälp hen behöver för att nå likvärdigt utfall.
Idag tycker jag att socialdemokraterna i väldigt stor utsträckning hamnar i det första. Att skapa likvärdiga förutsättningar, att utjämna skillnader i startsträckans längd.
Men det handlar också om att ställa krav på individer att själva nå upp till grundplattan. Låt oss kalla den anställningsbarhet. Det är alltså din plikt som individ att vara anställningsbar. Samhällets uppgift är att göra det möjligt.
Jag tror inte att det räcker. Jag tror att samhället måste erbjuda mer. Det beror på att människor är så oerhört olika och det finns så oerhört många parametrar som spelar in när det handlar om människors förutsättningar. Därför behövs också en anpassning för individer på fler plan än idag. Inte minst i arbetsmarknadspolitiken, sjukförsäkringen, vården och omsorgen.
Den hyperindividualism som utvecklats i samhället de senaste årtiondena är naturligtvis också något politiken måste förhålla sig till. Att vara individuell är inte detsamma som att vara egoistisk. Men det leder till självupptagenhet. Att man speglar sig och sin individ mot alla andra. Den existentialistiska tanken att varenda val du gör är ett val för hela mänskligheten kanske inte är helt applicerbar men i självupptagenhetens tidevarv är val som du som individ gör ett mycket stort ansvar, att vara unik och autentisk belönas med hög status och hög status belönas.
Samtidigt så har vi nyss lämnat en period där politiken lätt fastnade i identitetsfrågor, kulturkriget med reaktionärerna pågår fortfarande. Lätt är det inte.
Jag hade ändå velat se en socialdemokrati som är mer personlig i sitt tilltal. Som förstår att det vi kallar ”vanligt folk” består av en väldigt massa ovanliga människor. Som försöker anpassa samhället därefter och skapa förutsättningar för var och en att nå sina bästa stämningars längtan.
Som du skriver är detta en stor fråga som kräver större fördjupningar. Individen bland andra individer eller individen som del i samhällskroppen. Individualismen smyger sig på oss som en tjuv om natten, jagets prioritet ställs mot viets anonymitet. Det gäller att höja sig över mängden inte att i solidaritet sträva efter jämlika värden där var och en efter egna förutsättningar och utförsgåvor räknas fullvärdig i det kollektiva samhällsbygget. Riskerna med individualismen är att de icke dugliga, de överflödiga glöms bort. Särskilt i tider av åtstramad välfärd, satsningar på materiella värden hellre än immateriella värden och allas rätt i jämlikhetens namn går de med vassast armbågar mot seger, de utan blir utan. Alltså ytterst är det fråga om politiska vägval, de politiska partierna i synnerhet de samhälls- och jämlikhetsinriktade såsom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har blundat för hur individualismen breder ut sig och hyllas. Därför krävs politisk reformism.